Stan Ridgway hade varit sångare i gruppen Wall Of Voodo, för er som kommer ihåg dom, och The Big Heat var hans första soloalbum. Jag skaffade den här som 14-åring, och skivan har i mina mer vuxna år varit starkt förknippad med tonåren. Bland annat av den anledningen har jag egentligen aldrig lyssnat på den efter att jag blev 20, den var en del av en tidigare, mindre musikaliskt sofistikerat, tid. Jag har ställts inför mitt eviga dilemma angående tonårens skivor, kan jag som vuxen digga samma musik som mitt relativt omogna jag diggade? Borde jag inte ha gått vidare?
Så det var inte med så höga förväntningar jag nu lyssnade på plattan för första gången på många år, dock med viss nyfikenhet angående vad jag skulle tycka. Det korta svaret är bättre än väntat. Ridgway hämtar mycket inspiration från film noir-genren, och albumets titel och titellåtens bär namnet från en film noir från 1953 (Polishämnaren på svenska). Många av låtarna är små mörka berättelser, som ett film noirmanus i miniatyr. Skivans stora final är avslutningsnumret Camouflage som blev en relativt stor hit. Den handlar om en Vietnamsoldat som i en utsatt situation får hjälp av en mystisk soldat, som räddar honom från Vietcong och mejar ner ett stort antal av dom i processen. När huvudpersonen kommer tillbaka till sitt läger visar det sig att Camouflage har legat på sin dödsbädd under veckan, och hans sista uttalade önskan innan ha dog var att rädda en ung marinsoldat. Rörande historia även om man förstås kan fundera en hel del över temat.
Ska jag försöka klassificera musiken får det väl bli någon sorts film noirpop. Det är på det hela taget en ganska mörk platta i de stämningar som skapas, även om det ofta är ganska bra tempo i musiken. Skivans största negativa sida är produktionen. Ja, 1986 var året, och dominerande synthar i kombination med trummaskiner stod ofta på menyn. Inte min grej. Som många andra plattor från den här tiden skulle The Big Heat må bra av en nyinspelning med ett uppdaterat sound. Då tror jag det skulle bli en riktigt bra skiva, för många låtar och texter är bra. Jag uppskattade dock skivan mer än jag trodde, kanske tack vare att jag som 30 år äldre lyssnar på skivan på ett nytt sätt, vilket på sätt och vis gör den ny. Sedan är det ju alltid lika fascinerande att notera hur väl man kommer ihåg många sångtexter, fast man inte hört dom på så länge.
Tracklist
Side A
1. The Big Heat 4:26
2. Pick It Up (And Put It in Your Pocket) 4:32
3. Can't Stop the Show 3:45
4. Pile Driver 4:44
5. Walkin' Home Alone 4:31
Side B
1. Drive, She Said 4:11
2. Salesman 5:23
3. Twisted 3:37
4. Camouflage 7:05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar